A Grey Day

I går hölls Nobelfesten. Idag äter nobelpristagarna middag på Slottet. Ingen av dem är belönad för insatser i marknadsföring. Förmodligen instiftas heller inte något nobelpris för det under min levetid, men vore det egentligen så orimligt?

En viktig del av marknadsföringen är kommunikation. Det kommer av latinska ordet communicare, vilket betyder att göra gemensam.  Vad vore alla vetenskapliga upptäckter värda, om de inte gjordes tillgängliga för människor; alltså något vi gemensamt kan ta del av? Albert Einstein sa, att hans största utmaning inte var upptäckterna i sig. Den största utmaningen var språket. Hur skulle han kommunicera något som inte tidigare funnits, med ord som därför inte fanns?

Om vi leker med tanken att det verkligen fanns ett nobelpris i marknadsföring; vem skulle då få det? Första svårigheten blir att ge den till en enstaka person. Marknadsföring är ett lagarbete med många. I en modern värld kanske det är så (d v s i team) ett pris bäst förtjänas? Ok, men vem eller vilka skulle då förtjäna det?

Under min uppväxt var de tyskarna bröderna Dasslers två företag (Adidas och Puma) ”untouchable” inom sport och särskilt fotboll. Borde Nike som bröt det ”omöjliga” duopolet fått Nobelpriset i marknadsföring? Borde Apple fått det senare genom att bryta mot alla konventioner? Vad är förresten marknadsföring och vad är produktutveckling? Ju mer framgångsrik, desto svårare blir det att skilja åt, kan vi konkludera. Förra året borde kanske Obama fått det för sin kampanj? Den utmärkelsen hade det f ö kanske varit mindre tjafs om? Men i år då? Vad tycker du?

Jag heter Sten Andersen, är VD Grey och bloggar varje fredag.

Rubriken kan i detta (blogg-)sammanhang i värsta fall tyckas som ett veritabelt självmål, i bästa fall som ödmjuk. Men om man tänker efter, vad är det en bloggare egentligen gör? I de allra flesta fall handlar om att tycka till om ”något”, för att därefter gå i dialog. Detta ”något” handlar nästan alltid om ”något” någon annan gjort, funnit, avslöjat, skapat och/eller publicerat. Således håller världen på att delas upp i två läger:

• De som gör något
• Och de som kommenterar vad andra gjort

Den första gruppen åstadkommer verkligen något; oavsett om just du eller jag råkar gilla det. Den andra åstadkommer egentligen ingenting. Oftast väcker de inte ens debatt, eftersom den i regel redan är väckt i t.ex. media. Däremot tar de tag i en debatt. Med det i åtanke är det nästan obegripligt, att man kan göra en framgångsrik karriär på inte åstadkomma någonting annat än att håna andra. Men t.ex. Alex Schulman har visat att det går. Men vad har hans ”arbete” lett till?

Enligt mig är bloggare alltså inga hjältar. Men bloggen och bloggare behövs. Alltför länge har journalister haft ensamrätt på den offentliga dialogen. De gör ofta ett bra jobb på att gräva fram och avslöja. Men deras intresse är primärt att skapa uppmärksamhet och intresse genom att ta fram det som är annorlunda, nytt och helst också konfliktfyllt. Nyhet bli alltså = ny + het. Det ligger inte i deras intresse att nyanserat och balanserat avspegla händelser, meningar och utspel. Genom bl.a. bloggar kan alla komma till tals. Och fler nyanser komma fram.

Min slutsats blir att bloggare inte är några hjältar. Men bloggen i sig är det.

/Sten Andersen

Läser i Resumé att Nina Åkestam (copywriter på Garbergs) sågar valet av Ulf Strömqvist som ny ordförande för Sveriges Kommunikationsbyråer. Det är i och för sig uppfriskande att någon kommenterar i eget namn i motsats till den vanliga signaturen ”Anonym”. Samtidigt vore det väl för branschen, om vi slutade kasta sand i lådan och istället lyfte fram vilken affärsnytta vi gör för våra uppdragsgivare.

Hur seriösa blir vi uppfattade av omvärlden, om vi själva sågar varandra allt som oftast? Hur mycket kan man förresten kritisera en person som man kanske aldrig ens träffat? Fast det är klart; medelålders, B2B och dessutom man är väl inte politisk korrekt enligt vissa? Sveriges Kommunikationsbyråers arbete behövs nu mer än någonsin. Låt oss stötta det.

/Sten A